Bemästra din drönarkamera: En grundläggande guide
Denna artikel erbjuder en omfattande guide för att bemästra kameran på din drönare, täckande allt från sensorteknologi och exponeringsgrundlägg till kamerainställningar. Genom att förstå dessa fundamentala aspekter kan drönarfotografer och -filmare höja kvaliteten på sina bilder och filmer betydligt. Den belyser vikten av att välja rätt utrustning och tillämpa praktiska kunskaper för att maximera bildkvalitet, oavsett om du är nybörjare eller har mer erfarenhet.
Låt oss komma igång och påbörja din resa mot att bli en mästare inom drönarfotografering!
Om kamerasensorer och megapixlar
Hjärtat i varje digital kamera är bildsensorn. Bildsensorns funktion är att omvandla inkommande ljus (fotoner) till elektriska signaler (elektroner), som sedan omvandlas till data via A/D (Analog till Digital)-omvandling för vidare bildbearbetning.
De allra flesta digitala kamerasystem på konsumentmarknaden - från drönare, till smartphones, till digitala systemkameror - använder idag vad vi kallar för en CMOS-bildsensor. En CMOS (Complementary Metal-Oxide-Semiconductor)-sensor har bland annat lägre strömförbrukning, är mer kostnadseffektiv och har snabbare utläsning jämfört med en traditionell och idag mindre vanlig CCD (Charge-Coupled Device)-sensor.
Så här fungerar en CMOS-bildsensor:
Ljusupptagning: När ljus (fotoner) träffar sensorns yta, absorberar ett rutnät av fotoceller (pixlar) fotonerna och genererar elektriska signaler i förhållande till mängden inkommande ljus.
Signalavläsning: Den elektriska signalen från varje fotocellförstärks via transistorer, avläses och omvandlas sedan till digital information. Varje pixel på sensorn motsvarar en specifik plats på den resulterande bilden.
Signalbehandling: Efter avläsning och A/D-omvandling genomgår den digitala bilden ofta avancerad signalbehandling via en DSP (Digital Signal Processor) för att förbättra bildkvaliteten och reducera brus i det resulterande fotot/filmen.
Det finns två huvudsakliga variabler som är viktiga att ha i åtanke. Storleken på sensorn och antalet megapixlar (eller antalet miljoner pixlar). Låt säga att vi har en sensor med en relativt normal bildupplösning á 20 megapixlar (20 miljoner pixlar). Den kommer att ha en viss ljuskänslighet och det resulterande fotot kommer att ha en viss detaljupplösning när det printas ut eller förstoras upp på en bildskärm.
Gör vi sensorn större, men behåller samma antal pixlar, ökar vi följaktligen också storleken på fotocellerna. Ju större fotoceller, desto mer ljus och desto bättre resulterande data från varje pixel.
Behåller vi istället samma sensorstorlek men dubblerar antalet pixlar från 20 till säg 40 megapixlar, då minskar storleken på pixlarna och med det även pixlarnas förmåga att absorbera ljus och få fram högkvalitativa data. Däremot kommer vi att få en högre upplösning att jobba med eftersom vi har fler pixlar på samma yta.
Det finns många faktorer som avgör den slutliga bildkvalitén från en kamerasensor, men i regel är ett högre antal megapixlar =/= bättre bildkvalitet. En större bildsensor med en fullgod upplösning på ca 20 megapixlar att generellt att föredra framför en mindre sensor med en högre upplösning t ex 48 megapixlar. 20-24 megapixlar är fullt tillräckligt för de flesta sorters digitalfotografi och fotogrammetri.
För filminspelning gäller samma princip, där en högkvalitativ 4K-bild från en större sensor är att föredra över 8K från t ex en pytteliten sensor likt du hittar i vissa mobiltelefoner. Notera också att kameratillverkare i regel ”fuskar” för att få till en högre effektiv upplösning från väldigt små kamerasensorer, t ex att pixlarna delar sub-pixlar med varandra.
Mekanisk vs elektronisk slutare
För att kontrollera exponeringen, dvs hur mycket ljus som träffas sensorns pixlar, används en slutare. Slutaren kan vara antingen mekanisk eller elektronisk och inte sällan är en digital kamera utrustad med både och.
En mekanisk slutare fungerar lite som en gardin med lameller som öppnas och stängs framför sensorn, medan en elektronisk slutare egentligen inte är en ”slutare” alls, utan fungerar mer som en scanner som slår av/på sensorn och läser av datan från sensorns yta.
På många sätt är den elektroniska slutaren överlägsen. Den har inga rörliga och ömtåliga delar som orsakar vibrationer, den är helt ljudlös och kan arbeta mycket snabbare, vilket möjliggör mångt kortare slutartider och snabbare bildtagning. För digital videoinspelning används alltid en elektronisk slutare, eftersom den inte ”klickar” eller blockerar sensorn under kontinuerlig video.
Det finns dock anledningar till varför den elektroniska slutaren inte ersatt den mekaniska och ofta är att föredra för vissa uppgifter. Den huvudsakliga är vad vi kallar för ”Rolling Shutter”-fenomenet, som orsakas av att den elektroniska slutaren i själva verket inte läser av hela bildsensorn exakt samtidigt, utan sekventiellt uppifrån-ner eller från sida till sida. Eftersom olika delar av bilden läses av olika snabbt (hur snabbt beror på hur snabb/tekniskt avancerad bildsensorn är) kan det resultera i artefakter under snabba rörelser t ex en golfklubba som slungas eller att strukturer ser krökta/utdragna ut vid fotografering med drönare under snabba förbi/överåkningar. Detta är särskilt oönskat vid fotogrammetri, där geometrisk korrekta data är kritiskt för noggranna resultat. Därför är drönare specialiserade på fotogrammetri alltid utrustade med en mekanisk slutare.
Artefakter som flimmer och tydliga linjer i bilden kan också uppstå kring blinkande ljus (t ex lysrör, TV-apparater och billig LED-belysning) som resultat av den sekventiella sensorutläsningen hos elektroniska slutare.
Det finns en variant av elektroniska slutare, sk ”Globala Elektroniska Slutare” som läser av varje pixel på sensorn exakt samtidigt och eliminerar ovan problematik helt och hållet. På sikt kommer dessa att bli det nya normala, men än så länge är de relativt exotiska och reserverade till ett fåtal kommersiellt tillgängliga kamerasystem t ex RED Komodo och Sony A9 III.
Nedan listar vi våra rekommendationer gällande drönare & kameramoduler utrustade med mekaniska slutare, för er som primärt är intresserade av landmätning och fotogrammetri:
- Framtagen för fotogrammetri
- 20MP 4/3" CMOS-sensor
- 45 minuters max flygtid
- Mäter upp till 2 km²
- Autonoma flygrutter
- Köp till RTK-modul för precision
- Kameragimbal med fullbildssensor och utbytbara objektiv
- 3-axlig stabilisering för hög precision
- Designad för fotogrammetri-flyguppdrag
- 35 mm objektiv ingår
- Fungerar med Matrice 350 & 300
Kameraoptik
Fotooptik (aka fotolinser, objektiv) fungerar lite som våra ögon och spelar en otroligt avgörande roll inom all fotografi. Optiken består av ett antal komplexa glaselement i en eller flera grupp(er) som bryter, böjer och reflekterar det inkommande ljuset på väldigt specifika sätt ner till en önskad träffyta på sensorn. Optik är en hel vetenskap och varierar extremt mycket i utförande, prestanda och pris. Optik med mycket höga optiska prestanda och noggrannhet - där bilden håller sig skarp hela vägen ut i kanterna och där artefakter som motljuseffekter och färgavvikelser minimerats till max - är i regel mycket kostsam.
Optikens brännvidd (i princip inzoomning), bestämmer perspektivet på bilden och anges oftast i millimetervärde utefter vad bildvinkeln blir på en motsvarande 35mm/fullformatssensor. Optik kan ha en fast brännvidd från ultra-vidvinkel (ca 14 upp till 20mm) till lång tele (mycket hög inzoomning) som 400 eller 600mm. Alternativt en variabel brännvidd från t ex 24-70 mm i vad man då helt enkelt kallar för zoom-objektiv. Ett zoom-objektiv är i regel större & tyngre, mindre ljusstarkt och mer komplicerat/kostsamt att utveckla till samma kvalitetsstandard som optik med fast brännvidd.
I kompakta/lättvikts kamerasystem som t ex mobiltelefoner och drönare hittar vi i regel kameror med en fast brännvidd på ca 24 eller 28mm, vilket klassas som normal vidvinkel och passar bra för flygfotografering.
Mer avancerade entusiast- & proffsdrönare som t ex DJI Mavic 3 Pro och Pro Cine paketerar flera individuella kamerasystem i samma enhet, med olika brännvidder. I det fallet 24 mm, 70 mm och 166 mm. Större och mer påkostade proffssystem som t ex DJI Inspire 3 fungerar mer likt en systemkamera i att du både har en bildsensor i full storlek och förmåga att skruva av och på olika objektiv beroende på vad du önskar få för utsnitt och karaktär på bilderna/videon.
Kamerainställningar
För att få ett korrekt exponerat foto eller korrekt exponerad video i olika ljusförhållanden använder vi i huvudsak en kombination av slutartid, bländare och ISO-värde i digitala systemkameror. På engelska kallas dessa ibland för ”The three pillars of Photography”. Vi kommer att gå genom samtliga nedan och utöver det även vitbalans, samt videospecifika faktorer som bildhastighet (FPS).
Det går självklart bra att sätta kameran på AUTO-läget och låta systemet bestämma inställningar själv för att få en korrekt exponering, vilket kan vara en god idé i början under inlärningsfasen medan du lär dig flyga och manövrera din drönare säkert. Känner du däremot att du vill utveckla dina foto- & filmkunskaper rekommenderar vi alltid att gå över till helt manuella inställningar.
Slutartid (för stillbildsfotografering)
Slutartiden avgör hur länge sensorn är exponerad för ljus och vi styr denna med hjälp av vår mekaniska eller elektroniska slutare. Slutartiden kan vara allt från flera minuter ner till extremt korta slutartider t ex 1/8000-dels sekund. Fotograferar du utomhus i strålande solsken utan filter (mer om det längre ner i texten) och med till exempel en DJI Mini 4 Pro där bländaren är fast på f/1.7 kommer du troligtvis att behöva ha en slutartid på 1/2000s eller ännu kortare för att inte överexponera bilden. Flyger du under kvälls- eller nattetid kommer du behöva ha en så lång slutartid som bara möjligt för att ”suga upp” så mycket av det svaga befintliga ljuset som det bara går för ett bra och tydligt foto.
Notera dock att alltför långa slutartider kan ge upphov till rörelseoskärpa. Eftersom drönare i regel fotograferar i vidvinkel och med gimbal-stabilisering kan du komma undan med relativt långa slutartider utan att få en oskarp bild, kanske ner till 1/20-sekund om det är relativt vindstilla. Men du kommer märka att hastiga rörelser i bilden t ex förbipasserande bilar kommer att bli oskarpa. Långa slutartider kan dock vara ett medvetet val för att uppnå en känsla av fart i bilden (t ex vid fotografering av snabba bilar, trafik eller eldshower).
Bländare
Vi gick tidigare igenom optik och brännvidder. Optiken har också en iris, eller bländare, vars öppning bestämmer mängden ljus som släpps genom till sensorn. Bländarens värde (aka ”Bländartal”) betecknas F-stop, där ett lägre värde representerar ett större ljusinsläpp och ett allt högre värde innebär en allt mindre bländaröppning och därmed mindre ljus till sensorn. En maximal bländaröppning på f/1.7 till f/2.8 är vanligt bland drönare med integrerade kamerasystem. De lite enklare modellerna (t ex DJI Mini-serien) har ofta en fast bländare dvs du kan inte reglera bländaröppningen själv. I kamerasystem och drönare där du kan reglera bländaröppningen själv har du ofta ett spann på ca f/2.8 - f/14 eller f/16 som du kan använda i kombination med slutare och eventuellt filter för att balansera exponeringen.
Förutom att spela en avgörande roll för exponeringen har bländaröppningen också en optisk påverkan. Ju större bländaröppning som används desto viktigare är det att optiken också presterar hela vägen ut i kanterna för att bilden ska bli skarp och bra. Omvänt kan alltför små bländaröppningar också föra med sig vissa negativa effekter. Därför brukar man rekommendera att försöka hålla sig till en bländaröppning på 1-2 steg under vidöppet (t ex f/4 - f/5.6 på en kamera med maximal bländaröppning på f/2.8, om det går att ändra bländartalet) för att få optimal balans mellan ljusinsläpp och kantskärpa. Men detta varierar beroende på hur bra optiken faktiskt är, testa dig fram!
Mängden bakgrundsoskärpa i bilden bestäms av förhållandet mellan det totala ljusinsläppet (kombination av sensorns storlek/ljuskänslighet samt bländaröppning) brännvidd och avståndet till motivet. Ett foto taget i vidvinkel säg på 24 mm och kamerans bländare inställd på säg f/8 kommer att ha i princip allt i knivskarpt fokus, vilket kan vara önskat för flygfoton av städer och större bebyggelse.
Ett foto taget med en brännvidd på 200 mm och en bländare på f/2.8 däremot, kommer att ha enbart motivet i fokus (om du står hyfsat nära, t ex vid en porträttfotografering) medan bakgrunden kommer ha smält bort i en vacker oskärpa (ofta kallad ”bokeh”).
Bakgrundsoskärpa är mer sällan än ofta en faktor med drönarfotografering, då det oftast rör sig om små sensorer, stora avstånd till motivet samt vidvinkel. Men fotograferar du med 166mm-kameran i Mavic 3 Pro eller skruvar på ett 50 mm-objektiv på en Inspire 3 som du sedan flyger bara några meter från en bil i rörelse, så lär du snabbt märka av ett mycket kortare skärpedjup och att du behöver vara mycket mer uppmärksam på vart i bilden du har din fokuspunkt.
Bländaren och slutartiden har alltså gemensamt att de kontrollerar mängden ljus som träffar sensorn, men båda har också andra påverkan på slutresultatet som du behöver känna till för att förstå och använda kamerans och optikens funktioner till din fördel.
ISO-värde
ISO-inställningen är ett sätt för oss att öka (och sänka) kamerans elektroniska ljuskänslighet och på så vis ljusa upp eller mörka ner en scen. Det ger oss extra flexibilitet i situationer där enbart slutare och bländare inte räcker till för att ge oss en korrekt exponerad bild. Dubblerar du ditt ISO-värde från t ex ISO 100 till ISO 200, så dubblerar du också ljuskänsligheten.
Ökar du ISO:n från grundvärdet kommer bruset i bilden progressivt att öka, tills det är såpass framträdande att bilden blir oanvändbar. Hur bra ett kamerasystem faktiskt är på att hantera bruset på höga ISO varierar väldigt och du behöver testa dig fram för att förstå vart gränsen går. En tumregel är att alltid försöka hålla sig till grundvärdet så ofta det är möjligt, vilket kommer ge lägsta möjliga brus och högsta möjliga dynamiska omfång (= bäst bildkvalitet). Men i situationer där det krävs, t ex under kvällstid, kan ISO-inställningen vara en ”nödlösning”.
Det finns kameradrönare, t ex DJI Mini 3 Pro och Mini 4 Pro, samt Inspire 3/Zenmuse X9, med sk ”Dual Native ISO”. Detta innebär förenklat att kameran har 2 separata elektroniska kretsar med varsitt ISO-grundvärde i A/D-omvandlingsstadiet som den kan ”switcha” mellan och på så vis erbjuda 2 olika nivåer av ljuskänslighet utan att kompromissa med kvalitén eller introducera mer brus i bilden. Vilka 2 värden det rör sig om varierar beroende på drönarmodell/kameramodell och färgprofil, men vanligt är att den första ligger någonstans runt ISO 100 till 800 medan den andra grundinställningen har värde 1600 - 4000. Det bör dock vara tydligt utmärkt i gränssnittet för ISO vilka inställningar som är ”Native” beroende på vilket kameraläge som används.
Vitbalans
Vitbalans-inställningen går oftast bra att lämna på AUTO för stillbildsfotografering (om du inte önskar annat av kreativa skäl, t ex göra ett snövitt landskap blått och kyligt), men bör absolut ställas manuellt för videoinspelning för att inte bilden ska skifta i färgtemperatur under inspelning.
Korrekt vitbalans brukar i regel vara ca 5000 - 5600 kelvin i normalt dagsljus (något kallare kvällsljus) och omkring 6000 - 7000 kelvin under molniga dagar. För flygning inomhus t ex i industrilokaler med lysrör brukar det passa att ställa vitbalansen någonstans mellan 2800 och 4300 kelvin.
RAW VS JPEG
I kameradrönare från DJI kan du normalt bara välja mellan ett RAW-format och ett JPEG-format för stillbildsfotografering. Valet är ganska enkelt, välj RAW alla gånger om du vill åt maximal kvalitet och önskar bearbeta bilderna i efterhand t ex i Lightroom, och inte har något emot de större filstorlekarna.
Välj JPEG om du vill ha leveransklara bilder direkt från kortet eller att föra över till mobilen/dela på sociala medier, eller vill spara utrymme på minneskortet.
KAMERADRÖNARE VI REKOMMENDERAR TILL STILLBILDSFOTOGRAFER
C0
- Vikt under 249 g
- 4K/60fps HDR vertikal inspelning
- Omnidirektionell hinderdetektering
- Maximal flygtid på 34 minuter
- 20km FHD videoöverföring
- ActiveTrack 360°
Entusiast
- Drönare med 1 batteri, DJI RC och tillbehör
- 4/3 CMOS-kamera från Hasselblad
- Professionella bilder i 5,1K/50 fps
- Maximal flygtid på 46 minuter
- Avancerad Return to Home-funktion
Proffs
- 4/3 CMOS Hasselblad-kamera
- Dubbla telekameror
- 43 minuters maximal flygtid
- Ominriktad hinderdetektering
- 15 km HD-videotransmission
Kamerainställningar för video
Slutartider för videoinspelning (Framerate / FPS & ND-filter)
Vid stillbildsfotografering kan du helt enkelt välja vilken slutartid du vill, förutsatt att du inte märker av flimmer i bilden från t ex lysrör, eller har såpass långa slutartider att ditt motiv blir oskarpt.
För video/rörliga bilder är det lite annorlunda. Här behöver vi känna till att det finns ett ”sweetspot”-förhållande mellan bildhastighet (det vill säga hur många exponeringar/bilder kameran tar per sekunds video, även känd som ”Frames per second” eller FPS) och slutartiden, som ger oss rätt mängd oskärpa och en bild som ser naturlig och ”filmlik” ut. Det förhållandet är känt som ”180-gradersregeln” och innebär att en bildhastighet på 25 bilder per sekund (vilket är standard för video i realtid inom de flesta delar av Europa och Asien, 24 gäller för b la USA) behöver kombineras med en slutartid på 1/50-dels sekund för att förhållandet ska bli det rätta.
Filmar du istället i 30 bilder per sekund vilket är ovanligt för spelfilm men vanligt för webb/YouTube-innehåll behöver slutartiden vara 1/60-dels sekund. Tänk för enkelhetens skull att värdet till höger om snedstrecket skall vara dubbelt så högt som din valda bildhastighet.
Det går naturligtvis att filma utan hänsyn till ovan, men rörelsen i bilden kommer inte att vara lika snygg och naturlig.
Som du kanske snappat upp efter tidigare info är 1/50-dels sekund en relativt lång slutartid, vilket betyder att bilden mest sannolikt kommer att vara kraftigt överexponerad om du filmar mitt på dagen, även med ISO på lägsta möjliga. Och speciellt om du inte vill - eller kan - minska bländaröppningen.
Därför behöver vi använda oss av ett ND-filter, eller ”Neutral Density Filter”, som i princip fungerar som solglasögon framför kameran. Alla drönarmodeller från DJI som är ämnade för kreativ foto- & filmproduktion ger möjligheten att skruva på ND-filter antingen från DJI själva eller från annan tillverkare. Vi rekommenderar DJI:s egna filter som är anpassade för drönarmodellerna/kamerorna i både utseende, vikt och optiska egenskaper och de köps i kit med 3 eller flera utbytbara filter med olika styrka (t ex ND4, ND8, ND16…).
- ND-filteruppsättning
- Långa exponeringar, starkt ljus
- Kontroll över slutarhastighet
- Optimerad för tri-kamerasystem
- Undviker underexponering
Det finns även andra typer av linsfilter att köpa till drönare och vanliga kameror t ex polariseringsfilter som minimerar blänk från t ex vatten, kombinerade variabla polariserings- & ND filter, eller rena specialeffektsfilter för den som vill ge videon och bilderna en särskild look.
Slowmotion-video
De flesta drönare låter dig filma i 50 bilder/sekund eller mer. Det kan med fördel användas för att få slowmotion-sekvenser i efterhand i ditt valda redigeringsprogram. Video i 50 bilder/sekund kan välja att spelas upp i halv fart (50%), vilket motsvarar 25 bilder/sekund. Motsvarande kan video i 60 bilder/sekund saktas ner till 50% och då motsvara 30 bilder/sekund.
Drönare tänkta för mer ambitiös filmning låter dig ofta filma i än högre bildhastigheter t ex 4K i 100 bilder/sekund som med DJI Mini 4 Pro, eller 4K i 120 bilder/sekund som med Mavic 3 Pro och Inspire 3, för verkligt effektfulla slowmotion-bilder.
Videoformat och färgprofiler
För filminspelning kan du oftast välja mellan videokodekarna h264 & h265 i inställningarna. H265 är den modernare standarden som möjliggör högre kvalitet (b la video i 10-bitars färgomfång) med likvärdig eller mindre filstorlek. Därför bör du använda h265 om du har möjlighet. Det är dock inte alla datorer/hårdvara som trivs bra att spela upp- & redigera video i H265 och blir det alltför besvärligt för datorn kan h264 vara ett bättre alternativ.
För de mer professionella drönarmodellerna för videoentusiaster och yrkesproffs, t ex Mavic 3 (Pro) Cine och Inspire 3, kan du även välja att spela in video i den mångt mer förlustfria Apple ProRes-kodeken eller t om i RAW (gäller Inspire 3). Då får du ut enormt mycket mer data vilket är essentiellt för avancerad färgbearbetning i programvara för postproduktion t ex Adobe Premiere Pro eller Davinci Resolve Studio. Ha bara i åtanke att de resulterande filerna också blir gigantiska jämfört med de komprimerade h264/h265-kodekarna.
- Drönare med Zenmuse X9 & DJI RC Plus
- Fullformat 8K-kamerasystem
- Ökad hastighet och flygtid
- Centimeter-nivå RTK-positionering
- Anpassningsbar hinderdetektering
- Ultrabred nattsyns-FPV-kamera
Beroende på vilken modell av drönare du införskaffat kommer du att ha ett visst antal färgprofiler att välja mellan. Normal ger ”what you see is what you get”-färg i standard REC709-färgrymd, redo att publiceras direkt. HLG (”Hybrid Log Gamma”) väljer du om du tänkt bearbeta videomaterialet i ett HDR-arbetsflöde alternativt publicera det direkt i ett medium som är kompatibelt med HDR (t ex YouTube).
För videoentusiaster och proffs är det dock någon av de tillgängliga LOG-profilerna som kommer att vara mest intressant. Video i LOG är ett sätt att utnyttja kamerasensorns fulla kapacitet utan att använda ett RAW-videoformat. Med LOG-video bevaras de mörkaste och ljusaste partierna i bilden för att uppnå ett så högt dynamiskt omfång som möjligt. Du lär också märka att färgerna ser väldigt gråa och bleka ut, detta för att ge största möjliga latitud för färgbearbetning. För LOG-video förutsätter nämligen att du tänkt göra färggraderingen själv i efterhand, antingen för att få högsta möjliga bildkvalitet eller för att ge videon en spännande kreativ look.
I de enklare drönarna från DJI hittar du i regel inte någon ”äkta” LOG-profil utan oftast ett mellanting t ex D-Log M. De allra enklaste får i regel nöja sig med D-Cinelike, som ger lite mer utrymme för grading jämfört med Normal färgprofil men inte i närheten av en tvättäkta LOG-profil.
KAMERADRÖNARE VI REKOMMENDERAR TILL FILMFOTOGRAFER
C0
- Vikt under 249 g
- 4K/60fps HDR vertikal inspelning
- Omnidirektionell hinderdetektering
- Maximal flygtid på 34 minuter
- 20km FHD videoöverföring
- ActiveTrack 360°
Entusiast
- 4/3 CMOS Hasselblad-kamera
- Apple ProRes
- Dubbla telekameror
- 43 minuters maximal flygtid
- Ominriktad hinderdetektering
- 15 km HD-videotransmission
Proffs
- Drönare med Zenmuse X9 & DJI RC Plus
- Fullformat 8K-kamerasystem
- Ökad hastighet och flygtid
- Centimeter-nivå RTK-positionering
- Anpassningsbar hinderdetektering
- Ultrabred nattsyns-FPV-kamera
