De flesta svenska drönarverksamheter börjar i den öppna kategorin. Förr eller senare tar den slut. Uppdraget kräver att ni flyger över människor, längre än fjärrpiloten kan se, eller med en tyngre drönare än reglerna tillåter, och då är nästa steg kategori specifik. Det är där de professionella uppdragen inom inspektion, kartläggning, räddningstjänst och övervakning hamnar.
Två saker har förändrats under 2026 och båda påverkar planeringen. SORA 2.5 är nu den metodik som gäller vid nya ansökningar och vid förlängning av befintliga tillstånd. Samtidigt uppger Transportstyrelsen att kötiden är omkring sex till sju månader innan en ansökan ens tilldelas en handläggare.
Hos Swedron möter vi den här frågan varje vecka, ofta från kommuner, energibolag och räddningstjänster som ska motivera en investering internt. Den här guiden går igenom de fyra vägarna in i kategori specifik, vad SORA 2.5 innebär i praktiken och vilken hårdvara som faktiskt öppnar den snabba vägen.
När räcker inte den öppna kategorin?
Den öppna kategorin är byggd för flygning med låg risk. Ni håller er inom synhåll, under 120 meter, på avstånd från oskyddade människor och med en drönare i rätt C-klass. Så länge uppdraget ryms där behövs varken tillstånd eller deklaration, bara ett drönarkort och en registrerad operatör.
Det är sällan en enskild gräns som gör att ett uppdrag inte längre får plats. Det är kombinationen. Några typiska exempel som lyfter verksamheten till kategori specifik:
Flygning utom synhåll (BVLOS). Ledningsgator, järnväg, rörledningar och kustlinjer sträcker sig längre än fjärrpiloten kan se.
Flygning över människor som inte medverkar. Inspektion i tätort, dokumentation vid olycksplatser, evenemang.
Tyngre eller större system. Drönare med tung nyttolast, LiDAR, tvättsystem eller lastkrok.
Automatiserad drift från docka. Uppdrag som startar utan att någon är på plats.
Flygning nära hinder eller på högre höjd. Vindkraftverk, master och skorstenar.
Är ni osäkra på var gränsen går rekommenderar vi att ni börjar i vår genomgång av lagar och regler för drönare och i guiden om vad VLOS betyder i praktiken. Där finns grunderna som resten av den här texten bygger vidare på.
Sökuppdrag i mörker, inspektion av kraftnät och vindkraft till havs. Tre verksamheter som regelbundet hamnar i kategori specifik. Bild: DJI och Swedron.
Fyra vägar in i kategori specifik
Kategori specifik är inte en enda process. Det finns fyra sätt att få lov att flyga, med mycket olika arbetsinsats. Att välja rätt väg tidigt är den enskilt största tidsbesparingen i hela projektet.
1. Standardscenario (STS), deklaration i stället för tillstånd
Sedan den 1 januari 2024 går det att deklarera verksamhet enligt standardscenario. Ni ansöker alltså inte om något tillstånd, ni deklarerar till Transportstyrelsen att ni uppfyller en färdig lista med krav enligt bilaga 1 till förordning (EU) 2019/947. Det är den snabbaste vägen, förutsatt att uppdraget passar in i mallen.
Det finns två standardscenarier, och de skiljer sig åt i både flygsätt och krav på drönaren:
Vad som gäller | STS-01 | STS-02 |
|---|---|---|
Flygsätt | Inom synhåll (VLOS) | Utom synhåll (BVLOS) |
Var | Över ett kontrollerat markområde som får ligga i befolkat område | Över ett kontrollerat markområde i glest befolkat område |
Avstånd | Inom fjärrpilotens synhåll | Upp till 1 kilometer utan luftrumsobservatör, upp till 2 kilometer med observatör |
Krav på drönaren | C5-klassad | C6-klassad |
Krav på fjärrpiloten | Teori och praktik för STS-01 | Teori och praktik för STS-02 |
Tre saker missförstås ofta här. För det första är det operatören som deklarerar, inte piloten. För det andra räcker det inte att fjärrpiloten har STS på sitt drönarkort, flygningen måste ske inom en operatörs deklaration. För det tredje måste ni ta fram en operativ manual enligt bilaga 5 till förordningen, och EASA har publicerat en mall som går att utgå ifrån.
Har ni ett svenskt drönarkort måste STS-utbildningen också gå i Sverige. En utbildning utomlands ger inte STS på det svenska kortet. Behöver ni fräscha upp grunderna först har vi en guide till hur du tar drönarkort.
2. PDRA, tillstånd med fördefinierad riskanalys
Passar uppdraget inte in i ett standardscenario, men i en annan förutbestämd mall, kan ni söka tillstånd enligt PDRA (Pre-Defined Risk Assessment). Riskanalysen är redan gjord av myndigheten, ni visar att ni klarar kraven. Det är mer arbete än en deklaration, men betydligt mindre än en full riskanalys.
I dagsläget finns fem publicerade PDRA:
PDRA | Omfattar |
|---|---|
G01 | BVLOS med visuell övervakning av luftrummet, över glest befolkat område, under 150 meter, i okontrollerat eller avgränsat luftrum |
G02 | BVLOS över glest befolkat område i avgränsat luftrum, till exempel ett restriktionsområde |
G03 | BVLOS på låg höjd inom räckvidden för den direkta C2-länken, längs förprogrammerade eller förplanerade rutter |
S01 | VLOS över ett kontrollerat markområde som kan ligga i tätbebyggelse, under 150 meter |
S02 | BVLOS med visuell övervakning av luftrummet över ett kontrollerat markområde i glest befolkat område, under 150 meter |
G01, G02 och G03 gäller drönare med maximalt mått på 3 meter och högst 34 kJ rörelseenergi. S02 gäller drönare med maximalt mått på 3 meter och en startvikt på upp till 25 kilo. Standardscenarierna STS-01 och STS-02 bygger i sin tur på S01 respektive S02, med skillnaden att de kräver C-klassad hårdvara och STS-behörighet hos fjärrpiloten.
3. SORA, full riskanalys för allt annat
Finns ingen PDRA som passar behöver ni göra en komplett riskanalys enligt metodiken SORA (Specific Operations Risk Assessment) och bifoga den till ansökan. Det är den mest arbetskrävande vägen, men också den som gör det möjligt att få tillstånd för uppdrag som ingen mall täcker.
SORA består av tio steg. Förenklat är det de här momenten som avgör utfallet:
beskriva verksamheten, den operativa volymen och buffertzonerna,
bestämma markrisken utifrån befolkningstäthet och drönarens egenskaper,
justera markrisken med de åtgärder ni faktiskt vidtar,
bedöma luftrisken och den kombinerade risknivån,
landa i en riskklass, SAIL I till VI, som avgör vilka krav som gäller.
Kraven för en viss SAIL kallas OSO (Operational Safety Objectives) och täcker allt från flygvillkor och begränsningar till kompetens hos personalen, tekniska krav på systemet samt säkerhetsskydd och datasäkerhet. En slutlig markriskklass högre än 7 faller utanför SORA och hör hemma i den certifierade kategorin.
För att ansöka enligt SORA måste ni vara registrerade som operatör hos Transportstyrelsen, och fjärrpiloterna behöver särskild utbildning för kategori specifik.
4. LUC, verksamhetstillstånd med privilegier
LUC (Light UAS Operator Certificate) är ett tillstånd för organisationen i stället för för det enskilda uppdraget. Med ett LUC kan ni flyga enligt en PDRA utan att först söka tillstånd, och i vissa fall själva godkänna flygningar av en typ ni redan bedriver.
Tröskeln är däremot betydligt högre. Ni ska visa att organisationen kan göra riskanalyserna själv, bland annat genom ett säkerhetsledningssystem. Ansökan bygger på två huvuddokument, en drifthandbok (OM) och en säkerhets- och kvalitetsmanual (SMM), som kan slås ihop till en LUC-manual. Dessutom ska ett antal roller vara namngivna, däribland verkställande direktör, flygchef, teknisk chef, skolchef, säkerhetschef och säkerhetsskyddschef.
LUC är sällan rätt första steg. Det blir intressant när ni flyger mycket, ofta och i varierande former, och när väntetiden på enskilda tillstånd börjar kosta mer än administrationen av ett eget ledningssystem.
Så förhåller sig vägarna till varandra
Väg | Passar när | Det här krävs |
|---|---|---|
STS-01 och STS-02 | Uppdraget ryms i ett färdigt standardscenario | C5- eller C6-klassad drönare, STS-behörighet, operativ manual, deklaration |
PDRA | Uppdraget matchar en av de fem publicerade mallarna | Ansökan, dokumentation mot mallens krav, operativ auktorisation |
SORA | Ingen mall passar, uppdraget är unikt | Fullständig riskanalys enligt SORA 2.5, uppfyllda OSO för aktuell SAIL |
LUC | Omfattande, återkommande verksamhet i egen regi | Säkerhetsledningssystem, drifthandbok, säkerhetsmanual, namngivna roller |
Fullständiga villkor för varje väg finns hos Transportstyrelsen, som samlar dem på sin sida om kategori specifik.
SORA 2.5 gäller nu, även vid förlängning
EASA publicerade SORA 2.5 den 30 september 2025. Metodiken gäller omedelbart, men SORA 2.0 drogs inte tillbaka på en gång. Det gick att ansöka enligt 2.0 fram till och med den 27 mars 2026, vilket också omfattade förlängning av befintliga tillstånd.
Det datumet har passerat. Ansökningar och förlängningar som lämnas in nu ska baseras på SORA 2.5. Befintliga tillstånd fortsätter att gälla giltighetstiden ut, eftersom en verksamhet som bedömts enligt 2.0 och en som bedömts enligt 2.5 anses likvärdiga ur säkerhetssynpunkt. Har ni ett tillstånd som löper ut under det kommande året är det alltså förlängningen som blir arbetet, inte tillståndet i sig.
Vad som ändras i praktiken
Syftet med 2.5 är att förenkla, inte att skärpa. De förändringar som märks mest i en ansökan:
Tydligare krav. Mindre tolkningsutrymme och en mer enhetlig tillämpning mellan medlemsstaterna.
Mindre bevisbörda för lågriskflygning. Kraven på underlag har lättats för drift inom synhåll som klassas som låg risk, alltså SAIL II.
Lättade containment-krav. Kraven på att hålla drönaren innanför den operativa volymen har mjukats upp.
Ny beräkning av markrisken. Tabellen för intrinsisk markriskklass är mer kvantitativ, och rörelseenergi har bytts mot maximal hastighet i meter per sekund.
Beredskapsplanen har flyttat. Planen för nödlägen är inte längre en riskreducerande åtgärd utan ett OSO-krav.
Befolkningstäthet är den nya nyckeldatan
SORA 2.5 bygger på befolkningstäthetskartor. Transportstyrelsen hänvisar i nuläget till Statistiska centralbyråns befolkningsstatistik visad på Lantmäteriets karta, tillgänglig via Geodataportalen genom datamängden PD.Befolkningsfördelning.Totalbefolkning. Kartan visas i upplösningen 1 x 1 kilometer, och ni ska utgå från den högsta befolkningstätheten i hela riskområdet inklusive markriskbufferten.
Var uppmärksamma på en sak här. Underlaget bygger på folkbokföring. Ett torg, en badstrand eller en evenemangsplats kan ha en helt annan faktisk folksamling än rutan visar, och den bedömningen måste ni göra själva i riskanalysen. EASA har tagit fram egna kartor tillsammans med kommissionens forskningscenter, men Transportstyrelsen utvärderar dem fortfarande och hänvisar tills vidare till det svenska underlaget.
Transportstyrelsens egen sammanfattning av SORA-processens tio steg är under uppdatering och beskriver ännu delvis 2.0. Den fullständiga informationen om övergången finns på sidan om introduktionen av SORA 2.5.
Kötiden är den verkliga flaskhalsen
Den siffra som förvånar flest verksamheter är inte en teknisk gräns. Transportstyrelsen uppger att kötiden för inkomna ansökningar är omkring sex till sju månader innan ärendet tilldelas en handläggare. Först därefter börjar själva handläggningen, och kompletteringar förlänger den ytterligare.
Det gör två saker viktiga. Ansökan måste vara komplett från början, eftersom varje komplettering kostar tid i en process som redan är lång. Och tillståndsfrågan måste starta parallellt med upphandlingen av utrustningen, inte efter. Enligt förvaltningslagen har den sökande dessutom rätt att skriftligen begära att ärendet avgörs om det inte har avgjorts inom sex månader, och myndigheten ska då svara inom fyra veckor.
Det här är den enskilt starkaste anledningen att undersöka STS-vägen först. En deklaration förutsätter rätt hårdvara och rätt utbildning, men den innebär ingen köplats. Avgifterna skiljer sig också åt mellan vägarna, med en löpande handläggningsavgift per timme plus en årlig avgift för tillståndet. Aktuella nivåer finns i Transportstyrelsens avgiftsinformation för drönaroperatörer.
Hårdvaran avgör vilken väg som är öppen
Standardscenarierna är knutna till C-klassning. STS-01 kräver en C5-klassad drönare och STS-02 en C6-klassad. Utan rätt märkning på systemet är den snabba vägen stängd, oavsett hur väl uppdraget i övrigt passar mallen. Det är därför C-klassningen blivit en inköpsfråga och inte bara en teknisk detalj.
Matrice 4D-serien och Dock 3
Matrice 4D och Matrice 4TD bär C6-märkning, och sedan firmware 17.1.5 omfattar efterlevnaden både automatiserad drift från DJI Dock 3 och fristående flygning med handkontroll. Vi har gått igenom exakt vad det innebär i artikeln om C6-klassning i fristående läge. Kombinationen passar särskilt inspektion av linjär infrastruktur och sökuppdrag över större ytor, alltså precis den typ av flygning som STS-02 är skriven för.
- 20 MP vidvinkelkamera
- 28x digital zoom
- Smart funktioner
- IP55 & 54 min flygtid
- Trippel 48MP-kamera
- Högupplöst värmekamera
- 28x digital zoom
- Smart funktioner & termisk analys
Matrice 4D lyfter från en DJI Dock 3. Bild: DJI.
Matrice 400 med AP100
För tyngre uppdrag är Matrice 400 plattformen, och fallskärmssystemet AP100 är det som gör den redo för folktäta miljöer. En viktig nyans: att montera AP100 på en befintlig Matrice 400 uppfyller kraven för C5, alltså STS-01. C6-märkning kan bara ges till fabrikscertifierade system och går inte att eftermontera sig till.
- Max flygtid: 59 min
- Max hastighet: 25 m/s
- Nyttolast: 6 kg
- IP55-klassad
- 1 års DJI Care Enterprise Plus ingår (täckningsgräns 8 800 EUR)
- Automatisk räddning på <600 ms
- EASA C5/C6 för proffsuppdrag
- Tryggare landning med ≤5 m/s
- IP55 och drift i -20 till 50 °C
AP100 monteras baktill på Matrice 400 och ger systemet C5. Bild: DJI.
En översikt över hela sortimentet finns i vår jämförelse av alla C-klassade DJI-drönare. Tänk samtidigt på att hårdvaran bara löser halva ekvationen. Kraven på operatören står kvar: deklaration eller tillstånd, operativ manual, utbildad fjärrpilot, försäkring och registrering. En C6-märkt drönare gör att systemet klarar den tekniska standarden, den ersätter inte er egen dokumentation.
Polis, räddningstjänst och verksamhet i statens intresse
Här gäller något helt annat, och det är en av de vanligaste missuppfattningarna vi möter. EU:s grundförordning (2018/1139) omfattar inte räddningstjänsten, och därmed gäller inte heller de europeiska drönarbestämmelserna. Kategori öppen, specifik och certifierad är alltså inte den karta ni navigerar efter.
I stället krävs ett nationellt tillstånd från Transportstyrelsen innan verksamheten påbörjas. En deklaration räcker inte, eftersom verksamhet som inte är reglerad på EU-nivå inte går att standardisera. Ansökan ska bland annat innehålla:
namn, organisationsnummer, kontaktuppgifter och ansvarig för verksamheten,
pilotens namn och personnummer,
kopia på försäkringsbevis,
drönarens typ, fabrikat, modell, vikt, dimensioner, framdrivningssystem och styrsystem,
foto eller sprängskiss av drönaren,
beskrivning av drönarens felsäkerhetssystem.
Tillståndsnumret som drönaren ska märkas med får ni i samband med att tillståndet utfärdas. Svenska nationella föreskrifter kompletterar EU-reglerna för just den här typen av verksamhet, och de är skrivna med hänsyn till förutsättningarna vid en insats. Ett konkret exempel: polisen får flyga i närheten av en pågående räddningsinsats utan räddningsledarens tillstånd, eftersom en utryckning inte kan invänta ett besked. Alla andra måste ha räddningsledarens godkännande.
Nattflygning över hamn och stadsmiljö. För polis och räddningstjänst styrs den här typen av uppdrag av ett nationellt tillstånd, inte av kategori specifik.
Detaljerna finns hos Transportstyrelsen under regler för polis, ambulans, räddningspersonal och utryckningar. Arbetar ni inom blåljus hittar ni vårt utbud och våra referensuppdrag på sidan om drönare för polis och övervakning.
Så förbereder ni ansökan
Ordningen spelar roll. Den vanligaste orsaken till att ett ärende drar ut på tiden är att underlaget kommer in i fel ordning eller ofullständigt. Vi brukar rekommendera den här gången:
Registrera operatören. Utan registrering går det inte att deklarera eller ansöka. Operatören kan vara en organisation eller en privatperson.
Beskriv uppdraget konkret. Var, hur högt, hur långt, hur ofta, över vilken typ av mark och i vilket luftrum. Det underlaget avgör allt som följer.
Testa mallarna först. Ryms uppdraget i STS-01, STS-02 eller någon av de fem PDRA slipper ni en full riskanalys.
Ta fram markrisk- och luftrumsunderlag. Befolkningstäthet enligt SCB-data på Lantmäteriets karta, luftrumsstatus enligt drönarkartan.
Skriv den operativa manualen. För standardscenario följer den bilaga 5 till (EU) 2019/947, och EASA:s mall är en bra utgångspunkt.
Säkra kompetensen. STS-behörighet kräver både teori och praktik, och för svenskt drönarkort ska utbildningen gå i Sverige.
Matcha hårdvaran mot kravet. C5 för STS-01, C6 för STS-02. Kontrollera firmware och konfiguration, inte bara modellnamnet.
Skicka in komplett och planera för kötid. Räkna med sex till sju månader innan handläggningen börjar och lägg in det i projektplanen.
Ett exempel på hur det ser ut i verkligheten finns i vårt kundcase med Kvänum Energi, som flyger i kategori specifik för att inspektera sitt elnät. Ett annat är SVEVR, som tvättar tak och fasader med drönare och därför arbetar med tillstånd för flygning nära byggnader.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan STS och PDRA?
PDRA är ett tillstånd ni ansöker om, STS är en deklaration ni lämnar. STS-01 och STS-02 bygger på PDRA S01 respektive S02, men kräver dessutom en C-klassad drönare och STS-behörighet hos fjärrpiloten. I utbyte slipper ni tillståndsprocessen och därmed kön.
Måste vi göra om vår riskanalys nu när SORA 2.5 gäller?
Nej, inte för ett tillstånd som redan gäller. Det löper vidare hela giltighetstiden ut. Däremot ska en ansökan om förlängning som lämnas in efter den 27 mars 2026 baseras på SORA 2.5, så räkna med att arbetet kommer när tillståndet ska förnyas.
Hur lång tid tar det att få ett tillstånd?
Transportstyrelsen uppger en kötid på omkring sex till sju månader innan ärendet tilldelas en handläggare, och därefter tillkommer handläggningen. Tiden varierar med hur komplex verksamheten är och hur komplett ansökan är. En STS-deklaration har ingen motsvarande kötid.
Räcker det att köpa en C6-klassad drönare för att flyga BVLOS?
Nej. C6 innebär att drönaren uppfyller de tekniska kraven för STS-02. Ni behöver fortfarande deklarera verksamheten, ha en operativ manual, en fjärrpilot med STS-02-behörighet, försäkring och en registrerad operatör. Hårdvaran öppnar dörren, den går inte igenom den åt er.
Kan vi eftermontera en fallskärm för att nå C6?
Nej. En eftermonterad fallskärm som AP100 gör att Matrice 400 uppfyller kraven för C5, vilket ger tillgång till STS-01. C6-märkning kan enligt gällande regler bara ges till fabrikscertifierade system.
Gäller samma regler för räddningstjänsten?
Nej. Räddningstjänst och liknande verksamhet i statens intresse omfattas inte av EU:s grundförordning, och därför inte heller av kategori öppen, specifik och certifierad. I stället krävs ett nationellt tillstånd från Transportstyrelsen innan verksamheten påbörjas.
Vad betyder SAIL?
SAIL står för Specific Assurance and Integrity Level och är den riskklass som SORA landar i, från I till VI. Klassen avgör vilka operativa säkerhetsmål (OSO) som verksamheten måste uppfylla. Ju högre SAIL, desto mer omfattande krav på teknik, rutiner och kompetens.
Ordlista
BVLOS. Flygning utom fjärrpilotens synhåll.
C-klassning. EU:s klassmärkning av drönare enligt förordning (EU) 2019/945. C5 och C6 är de klasser som knyts till standardscenarierna.
Containment. Systemets förmåga att hålla drönaren innanför den planerade volymen.
Drifthandbok (OM). Manualen som beskriver organisationen och de procedurer som gäller vid verksamheten.
GRC och iGRC. Markriskklass respektive intrinsisk markriskklass, alltså risken mot människor på marken före och efter riskreducerande åtgärder.
Kontrollerat markområde. Ett markområde där operatören kan säkerställa att bara medverkande personer är närvarande.
LUC. Light UAS Operator Certificate, ett verksamhetstillstånd med utökade privilegier.
OSO. Operational Safety Objectives, de säkerhetsmål som ska uppfyllas för en viss SAIL.
PDRA. Pre-Defined Risk Assessment, tillstånd med fördefinierad riskanalys.
SAIL. Specific Assurance and Integrity Level, riskklassen I till VI som SORA resulterar i.
SMS. Säkerhetsledningssystem, ett krav för LUC.
SORA. Specific Operations Risk Assessment, metodiken för riskanalys i kategori specifik.
STS. Standardscenario, en färdig kravlista som operatören deklarerar mot.
VLOS. Flygning inom fjärrpilotens synhåll.
Läs mer
Behöver ni hjälp att välja väg?
Vi säljer inte tillstånd, men vi hjälper er att undvika att köpa fel utrustning för det uppdrag ni faktiskt ska utföra. Hos Swedron går vi igenom vad verksamheten ska göra, vilken väg in i kategori specifik som är rimlig och vilken C-klassning hårdvaran behöver för att den vägen ska vara öppen.
Vi håller också drönarkurser för företag, från grundkurs och drönarkortsteori till termografi, och kan skräddarsy utbildning på plats hos er. Kontakta oss så tittar vi på ert upplägg tillsammans.
Regulatorisk anmärkning: informationen bygger på Transportstyrelsens publicerade vägledning samt förordningarna (EU) 2019/947 och (EU) 2019/945, kontrollerad den 10 september 2026. Regelverket utvecklas löpande. Stäm alltid av mot Transportstyrelsens sida om kategori specifik innan ni lämnar in en ansökan eller deklaration.